En underbar resa till Svalbard

Vår resa till Svalbard

Världens nordligaste bosättning med koordinaterna 78°13′3.79″N 15°38′15.39″Ö. När vi via Tromsö flyger in mot Svalbards Flygplats i strålande sol, är det lätt att förstå varför huvudön kallas Spetsbergen. Vackra snöklädda berg omger planet på alla sidor, när vi enligt piloten; för ovanlighetens skull, kan skymta Björnön, i det blåa vattnet strax söder om Spetsbergen. Äntligen här – Svalbard har länge varit en dröm att besöka. 
 
Flygplatsen, dit ca 30 000 resenärer ankommer årligen, ligger en knapp kilometer utanför Longyearbyens centrum. 
 
Vi klev ut och skådade ut över fjordar, glaciärer och hav. En av de vackrast belägna flygplatserna jag besökt, med havet glittrande och mäktiga berg och glaciärer i fonden såväl som bakom ryggen.

 
Varningsskyltar för isbjörn

Det finns drygt 4 mil väg i Longyearbyen och huvudvägarna är formade som ett T. Flygplatsen ligger i ena änden på T-ets ”tak”, och genom att köra längs vattnet kommer man till andra änden och där ligger Gruva 7, den idag enda aktiva gruvan med ca 40 anställda. Själva byn ligger utspridd längs stammen på T, och vägen slutar i en glaciär. En bit från centrum står de berömda varningsskyltarna för isbjörn. Utanför dessa får man inte röra sig utan gevär. Ca 2 400 personer (varav ca 300 barn/ungdomar) bor här året runt, och ca 7 år är den genomsnittliga tiden man stannar på Svalbard. Alla som bor här försörjer och klarar sig själva; det finns ingen äldreomsorg eller ekonomiskt stöd. I gengäld är skatten endast 16%.
 
På vägen till vårt mycket trevliga och fint belägna hotell, SAS Radisson, fick vi möjlighet att se den berömda Fröbanken som ligger i närheten av flygplatsen. Fröbanken är en av två i världen och den installerades år 2008 i en nedlagd kolgruva, 125 meter in i berget. Permafrosten kyler  4,5 miljoner av världens växter som finns lagrade, för att rädda floran vid katastrofer mm. Två uttag har hittills skett, varav det sista var till Ukraina. Det ser inte mycket ut för världen där det ligger i en sluttning, men historiken och dess arv som leder in i framtiden, var fascinerande att lära sig mer om. 

Svalbards rika historia 

Strax nedanför hotellet ligger Svalbards Museum. Museet har en fin utställning om den mångfacetterade historian, den rika flora och faunan, samt duktiga guider som kunde svara på alla sorts frågor. Svalbard upptäcktes av holländare 1596 när två skepp försökte hitta Nordostpassagen. Willem Barentsz tjänstgjorde som navigatör och kartritare, och är den mest namnkunnige från denna tid. De frös tyvärr fast i isen och endast 12 män överlevde och tog sig tillbaka till civilisationen året efter. Barentz var inte en av de överlevande och Nordostpassagen hade inte hittats. På 1800-talet hittades däremot platsen där de övervintrat och flera föremål finns bevarade. Utställningen levandegjorde deras umbäranden på ett mycket fint sätt. Från denna expedition härstammar både namnet Spetsberget och namnet Björnön.
 
Även de umbäranden som gruvarbetare och andra bosättare utstått, förevisades. Gruvdriften har tillsammans med valfångst drivit ekonomin många år. I slutet av 1800-talet var Svalbard ”no mans land” och många landområden gjordes anspråk på och annekterades av olika länder. Svalbardsfördraget upprättades på 1920-talet för att reglera marken, och det gäller än idag. Den första kommersiella gruvan togs i bruk 1905 av amerikanen John Longyear. Strax därpå började han etablera byn Longyear City, d v s det som idag är Longyearbyen. Gruva 7 finns kvar i drift ytterligare ett par år, men sen är gruvdriftens saga all, och turismen blir helt klart den största inkomstkällan.  

Res till Svalbard och njut av underbar natur med ett rikt djurliv

Även om Svalbard har en rik historia så är naturen och djurlivet det som de flesta kommer till Svalbard för. När vi i isande vind och strålande sol klev på MS Bard för en heldag på havet var vi riktigt taggade för att få uppleva Arktis på nära håll.  På Billefjorden närmade vi oss den mäktiga Nordenskiöldsbreen. Längs med kusten gled vi fram med elmotorerna igång, vilket medförde minimal påverkan på djuren. Vi såg valross, vikval, lekande vitvalar, Svalbardsrenar och många olika fåglar. Arktis konung fick vi inte syn på; på sommaren drar de sig norröver där det finns mer is. En fantastisk dag som fyllde alla resenärers kameror med fantastiska bilder. 
 
På kvällen var vi ett stort gäng som reste till vägens ände för att njuta av vildmarken, mat, dryck och föredrag om isbjörnen. Vi fick bl a lära oss att en isbjörn kan känna doften av mat på 32 km håll samt att om isbjörnen inte får tag på sin favoritföda säl, utan får livnära sig på ren när isen försvinner, så får de ett betydligt mer hektiskt liv. En säl räcker som föda i en vecka; ska de livnära sig på ren så får de fånga en per dag…..säger ganska mycket om energiinnehållet i en säl. Även vi provade på att äta både ren och säl, ganska gott men kanske inget man längtar efter att få äta igen.

Hundspann & champagneprovning

Svalbard har tre gånger så många snöscootrar som människor och detta gör sig påmint överallt. De står parkerade och övergivna i snart när varenda korsning. På vår utflykt med hundspann så blev det inte med scooter såklart, utan en kärra som hundarna drog. Färden gick i långsamt mak längs med stranden och många fåglar skådades. Anfall av häckande silvertärnor utsattes några resenärer för. Den vanligaste anledningen till att man söker vård på sjukhuset är faktiskt sår i huvudet av en anfallande tärna. Ett besök i hundgården med våfflor och kaffe rundande av dagen. 
 
Via promenad på den lilla huvudgatan – där det statueras att vapen inte får medtagas in i butikerna – besökte vi Funken Lodge där champagne skulle provas. När byggnaden stod färdig 1947 var det som bostadshus för tjänstemän utan familj (det var ovanligt med familjer på Svalbard på den tiden)  och som gruvföretagets representationshus.  Idag är det ett vackert hotell med magnifik utsikt över byn. Vi njöt av lokala råvaror och täta bubblande drycker. 

Midnattsolen

Vi fick njuta av den fantastiska midnattsolen! Vi hade sån tur att det gråa och kalla väder som rådde fram till dagen innan vår ankomst, plötsligt gav vika. Vi hade sol alla dagar och hotellets uteplats fylldes framåt kvällen med restaurang/hotellarbetare som jublade över ”värmen” dvs ca 3-11 grader. Med utsikt över ”solnedgången”, d v s solen som rörde sig horisontellt,  och med lite gott i glasen, t ex öl från världens nordligaste bryggeri som finns här (han som driver det ringde myndigheterna varje dag i 7 år för att få tillstånd) kunde inte dagarna eller för den delen; resan, avslutas på ett bättre sätt. 
 
Svalbard i våra hjärtan! 

-Helen, resenär 

Läs mer om vår resa till Svalbard