Vart var vinden på väg?
En gåta: Vem följde vinden efter?
Godahoppsudden
Vinden fångades långt utanför den mytomspunna Godahoppsudden. Den växte sig stark och rasade fram där Atlanten och Indiska oceanen möts. Vågor skapades höga med vitbubblande champagneskum. Kapstaden tycktes ropa: Vem vill ha vinden här idag? Mörkret började lättas upp. Gryningen var i antågande. Vinden bar med sig lukten av torkad tång och smaken av saltvatten, men också den kristallklarhet som finns när dagen gryr. Styrkan i vinden mattades av och den tog sikte på Cape Point. Förutom valar och delfiner fick vinden syn på en intressant person som tycktes djupt engagerad i att guida turister. Vinden övervägde ett tag men kom snabbt till beslut. Den följde efter den intressanta personen X och hoppades på storartade upplevelser utöver det vanliga i detta land där solen går upp i öster och ner i väster men däremellan vandrar norröver (moturs). Vinden fick ett glädjerus över hur de afrikanska pingvinerna paraderade på granitblocken och lekte i havets brus i sina nystrukna smokingar i den skyddade pingvinkolonin Boulders Beach. Och där en svart val som dök upp och slog med stjärtfenan. Fint att uppleva. Vinden log.
Kapstaden
Det bar av upp mot land. Vinden följde hack i häl på personen X och svävade lätt över Kapstaden, en smal halvö vid foten av Taffelberget, med alla dess spektakulära färger och vyer. Vinande och tjut, rasslande och knastrande. Vinden var frisk och berusande. Den ville dansa, men fann ingen partner. Längtan blev för stark att få ännu fler upplevelser. Med nyfikenhet spanade vinden in den pastellfärgade stadsdelen Bo-Kaap med hus i alla regnbågens färger. Vinden snubblade till i denna etniska smältdegel och fick en förnimmelse av de slavar som hämtades från de holländska kolonierna i slutet av 1700-talet. Den passade på att blåsa förbi några engelska små damer som krampaktigt höll sig kvar i lyktstolparna i det kraftiga vinddraget. Och där några tonårsflickor som fick springa efter sina peruker utformade i trendiga frisyrer. Vinden skrattade i kapp med flickorna.
Kirstenbosch Botaniska trädgård
Det gick i vindlande fart. Det var ljum höst. Personen X ökade farten något för att sen svänga in till Sydafrikas vackraste park. Vinden blev överraskad och hickade till, men gjorde en hastig gir och fann sin väg in i Kirstenbosch Botaniska trädgård, belägen vid de östra sluttningarna av Table Mountain. Nu fanns bara en liten vindil kvar, men platsen var så intressant att vinden valde att uppleva lite av alla växterna innan den skulle fara vidare.
Väl inne i detta paradis fann vinden ett spektrum av skatter i form av ljuvliga botaniska arter, såsom protea, yellow bird, corallträd och acasia. Underbara dofter. Bakom häcken av vild mandel undslapp vinden sig en häpen suck som fick bladverket att lätt rista till. Någon hann tänka tanken om det möjligen var en lättare jordbävning. Men växterna stabiliserade sig och kunde ståta i all sin prakt med sina välvalda färger. Ljuset strömmade genom bladverket och vinden vilade i synen av välvuxen strelitzia och kamferträd härstammande från Australien. Allt var helt stilla. Praktfullt. Vinden vände sig om och befann sig öga mot öga med Boomslang, Trädormen eller Trädkronans gång, där kommentarer var överflödiga. Ett fantastiskt byggnadsverk i form av en hängbro där man promenerar i höjd med trädkronorna. Som en orm slingrar hängbron sig och faller för att skapa ett sagolikt perspektiv. Magnifikt. Det fanns mer att se men vinden var rastlös och full av upptäckarglädje.
Kaffe, te och vin
Vinden sniffade. Äntligen. Intensivare storartade dofter. Doften av det bästa kaffet som rostats i världen och rött te från Rooibosbusken, som är endemisk och bara växer här i Sydafrika. Men kanske framför allt vin, vin, vin från de otaliga vingårdar som finns här och erbjuder vinprovning. Smaklökarna tackar.
Taffelberget
Vinden tvekade bara någon sekund. Snabbt upp och i väg, förbi något välkänt, Taffelberget, en hänförande utsikt. Så klart och mäktigt. Vinden fick associationer till ett minne från ett berg i närheten, Lions Head i fullmåne. Oändligt perspektiv. Du ser in i evigheten. Vidunderligt. Är detta vad som menas med att det tar andan ur en. Samtidigt är Taffelberget onåbart när ”bordsduken läggs på” det vill säga när dimman drar in. Vinden var lyrisk och tänkte: ”Jag kan sväva här i tusen år”. Här kunde den rasta av sig sitt ursinne och inneboende kraft för att energiskt ta sig fram. Vilket äventyr.
Kreugerparken
Vinden mötte motstånd. Men se vilken tur. Den grep tag i den starka personen X och gömde sig i X:s gröna cross-over väska från Guess (en ledtråd till vem X är).
Nu bar det av till Johannesburg och Kreugerparken.
Väskan öppnade sig. Vinden blev otålig och smet ur väskan. Såg en chans att öka i styrka. En snabb sväng. Där en sprakande upplevelse som påminner om födelse eller något högre. Kärlek? Vinden smög sig närmare och konstaterade att det var något stort på gång. Det är här de är. Spännande väsen som alla vill se. De mäktiga djuren och deras små. Luften gick ur vinden. Poff.
Utan tvekan segade vinden sig försiktigt vidare. Det doftade fukt, sand, jord, djur och växtlighet. Tropiskt. Härligt. Växtligheten tycktes öppna sig för blickar och springan mellan träden verkade vidga sig. I tomrummet syntes dessa underbara varelser som lite slarvigt benämns ”the big five”, leoparden, lejonet, buffeln, noshörningen, elefanten. Men de intressanta djuren är många fler, såsom giraffen, zebran, flodhästen, krokodilen, gnun, vårtsvinet, gamen, hyenan. Och många, många fler. Äventyret kunde börja. Vinden tappade fotfästet, svajade, men fick stöd av en elefant och kunde lugnt svepa och röra sig över upplevelserna av alla tänkbara afrikanska vilda djur. Vackra, tunga, starka, aggressiva, smidiga. Ödmjuka, lätt sömniga, gäspande, sårbara. Rörliga, hungriga, imponerande. Ett enastående skådespel.
Elefanten
Elefanten, inte bara stor, enorm, mörkt gråsvart, skrynklig. Ser snäll och trygg ut. Ögonen utstrålar intelligens. Lekfull, strosande med svajande snabel och vita betar. En mild, tung jätte, med en liten svans, vass som en pisksnärt. Stora fötter som kan knäcka mer än en nöt. Vinden blåste lätt i elefantens öra, men fick en trumpetfanfar i retur. Inte så uppskattat. Vinden snubblade till.
Lejonet
Lejonet, gulbrunbeige, med sina stora, sorgsna, vaksamma ögon. En spänstig, seg, vältränad, muskelmassa med lite tovig man som skrider fram i gräset med sina stora mjuka tassar. Den lätt svajande svansen som slutar i en mörk tät tofs. En grandios kissemiss som skulle vara gosig att klappa? Men nej. Vinden beundrar på avstånd. Lejonet tycks viska: ”Jag är herre över de här markerna”. Vinden konstaterade att det var bäst att passa sig.
Vart var vinden på väg?
Vinden hade kommit ända fram. Uppfylld av kraft och energi. Fick hemlängtan och ville åter ut i rymden. När möjligheten öppnades fanns ingen tid att försitta. Vinden nickade tack, lyfte som en tromb och lämnade aningen av ett lätt tryck som satte världen i rörelse när den försvann.
Du gissade rätt. Vinden följde efter Karin Delvert Bester, Jörns Resors guide, på en rundresa i Sydafrika.
Därefter kunde vinden nöjd återvända till Atlantens och Indiska oceanens berusande stormstyrka och möta upp med andra vindar för att utbyta erfarenheter och föra dem ut vida omkring.
Varmt tack!
Vid pennan,
Ulla-Karin Jönsson
