Med två föräldrar som båda reste i sina arbeten, kom resandet med modersmjölken. Redan som mycket liten fick Ewa följa med och ibland gav hon sig ut på egna äventyr. Att växa upp i en turiststad, att varje sommar få träning i främmande språk och höra turisterna berätta om sina länder och kulturer, väckte en nyfikenhet att utforska Europa och världen bortom. De sista somrarna på 50-talet gjorde hon stadsvandringar i sin hemstad Simrishamn. Många år senare när hon återvänt tog hon upp vandringarna igen och blev den sista guiden innan verksamheten lades ner för ca sex år sedan.
Efter att ha provat på traditionella utbildningar och diverse jobb insåg Ewa att det fanns bara en utväg om hon ville ägna sig åt det hon verkligen älskade och trodde på. På 60-talet tog resandet fart och porten mot kontinenten slogs upp på vid gavel.
Så började hennes långa bana som berättare och guide. Hon väljer ordet berättare först eftersom det kommer inifrån själ och hjärta och utan berättelserna vad vore en resa då? Guide blir man efterhand med alla praktiska detaljer som måste fungera. När hon var ung fick hon ofta frågan: ”vad arbetar du med på riktigt?” Reseledare var något som oftast lärare men även andra tog som sommarjobb.
Förmånen att tillsammans med nyfikna, intresserade resenärer få uppleva nya länder och platser och dela med sig av livet på plats, kultur och sevärdheter är ovärderlig enligt Ewa.